Ge mig mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden
för tillfället mår jag bra, och det känns som att jag efter lite tandborstning och varm mjölk kan vara lycklig nog att somna. Ingen ångest och ingen förtvivlan. Inte just nu. Och jag vill inte fundera på det. Just nu är det så bra.
Snart ska jag ta mig i kragen, ta fram mitt mod som jag döljer väl nånstans där inne. Söka lite hjälp och ta tag i allt. För min egen skull. För nu vill jag inget hellre än att må bra. Riktigt bra.
Med det så avslutar jag dagen.
Godnatt
om du försvinner till ett bättre liv, är hela min tillvaro förbi
Det finns så otroligt mycket man borde göra, så mycket man vill göra och uppleva. Kanske borde man unna sig själv att drömma lite mer, inte se sina begränsningar och våga hoppas på allt som känns så hopplöst.
Jag önskar att jag dög någonting till. Jag önskar att jag kunde hjälpa, eller att jag i alla fall kunde ge någon en gnutta hopp.
Det är en sak att själv tappa hoppet. Men att se någon man älskar så himla mycket tappa den lilla gnista som fanns kvar, det gör nog faktiskt ännu ondare.
