Jag hoppas att du ska förstå, att du någon gång kan förlåta mig.
Man lär sig någonting varje dag. Även om det låter som någonting man bara säger, så är det faktiskt så. Då och då, oftare än man anar, lär man sig någonting om sig själv. Ibland handlar det om begränsningar och ibland handlar det om att se nya vägar och nya möjligheter, vilket ibland kan leda till begränsningar. Även om det ter sig rätt luddigt, så vet jag precis vad jag talar om.
Att vakna upp och inse att någon man tillbringat så mycket tid med, någon som funnits där i vått och torrt i ett och ett halvt år, aldrig svikit, bara funnits. Att inse att den inte riktigt räcker till, att du vill mer. Att ni vill olika. Det är så jag känner, och jag kan inte förmå mig att förlåta mig själv.
Jag måste lämna dig, fast det svider. Svider och gör så ont. För visst sviker jag dig, och du kommer aldrig förstå varför du inte dög.
