Första advent kan liksom inte bara passera utan att man blir nostalgisk
Det är otroligt löjligt egentligen att gräva ner sig i att man blir äldre, för när man var mindre gnällde man ju alltid på sina föräldrar när dom nojade över sin ålder. Också sitter man här, inte ens 21 år fyllda och känner sig lite deppig över att man inte skulle uppskatta alla väl inslagna paket lika mycket nu som man gjorde då. Att ta emot har helt klart blivit en större och jobbigare grej. Istället lägger man ut mer pengar än vad man har råd med egentligen, för att glädja någon annan. För att se det där leendet som man längtat så mycket efter. Och ärligt talat ja, jag ser mer fram emot det än att öppna mina egna paket.
Just för tillfället tvättar jag min stora gröna dunjacka som stått till tjänst som stalljacka hela förra vintern. Med mitt nya vuxna tänk så kom jag på att den borde lagas (ett stort hål under armen gjorde att en del dun pyste ut) och tvättas. Mitt nya mogna tänkande gjorde att min mor fick stå för lagningen. Jag hoppas den blir sig lik. Ska avsluta min glögg och slå in nått paket (mitt nya mogna tänkande har gjort att större delen av julklapparna redan är klara).
Välkommen till återkomsten av mitt bloggande, hur långvarigt det nu blir.
Just för tillfället tvättar jag min stora gröna dunjacka som stått till tjänst som stalljacka hela förra vintern. Med mitt nya vuxna tänk så kom jag på att den borde lagas (ett stort hål under armen gjorde att en del dun pyste ut) och tvättas. Mitt nya mogna tänkande gjorde att min mor fick stå för lagningen. Jag hoppas den blir sig lik. Ska avsluta min glögg och slå in nått paket (mitt nya mogna tänkande har gjort att större delen av julklapparna redan är klara).
Välkommen till återkomsten av mitt bloggande, hur långvarigt det nu blir.
