frauleinkohler

När jag var liten gjorde pappa fattiga riddare åt mig och min bror, om jag inte minns helt fel. Jag minns inte hur det såg ut eller vad det smakade. Det jag minns var att jag inte kunde förstå varför det hette just så. Vaddå fattiga riddare? Vilka var riddarna och varför var dom så fattiga ?

Jag såg nog min pappa lite som en riddare. Som jobbade på posten och utkämpade små krig varje dag mot alla paket. Det kändes roligare att tänka så. Att pappa kämpade mot onda post-drakar med sitt svärd för att paketen skulle komma till sina rätta ägare. Och föräldrar är ju aldrig nöjda med sina löner. Och var man inte nöjd så var man väl fattig?

Alltså. Pappa var ju riddare och pappa var ju fattig. Alltså måste ju pappa vara en fattig riddare? eller?

Så än idag, när jag ser eller hör nått om fattiga riddare så går tankarna till min lilla pappa. Pappa som trots allt är min fattiga riddare.


vi ses vi hörs!

Pyssos

Jag läste igenom de senaste inläggen här alldeles nyss och gjorde en bisarr upptäckt. Jag har blivit gnällig! Jag har blivit en sån som i princip bara skriver om negativa saker i mina inlägg, och det är ju så jävla tröttsamt att läsa. Faktum är att jag alltid avskytt den här överdrivna misären som somliga alltid uttrycker i sina bloggar. Också har jag blivit just den. Har dock inte riktigt kommit till "hur illa du än har det så är det alltid lite värre för mig"-stadiet riktigt än och jag hoppas jag aldrig landar i det träsket för det finns ju inget som är mer tröttsamt. Vad som kanske är lite värre än neggo-bloggarna är ju dom är överdrivet peppiga bloggarna, men nu ska vi INTE gå in på det.

Nåväl, vecka 10 och lite sportlov känns ju inte helt bittert! Tillbringade tisdagen och onsdagen hos Juhani-banani's mamma. Red ut på Pila, som är ett litet runt kallblod med massor av vilja. Jättehärligt. Jag känner att jag börjar få tillbaka motivationen, och då inte bara till hästarna och ridningen.

Nu är det dags att dra på sig skorna och köpa lite kattsand. Hade!