frauleinkohler

Jag känner mig faktiskt väldigt nördig när jag säger att jag har börjat gilla idrott i skolan. Kanske inte alla delar av den, men dom delar där man faktiskt måste antränga sig riktigt jävla mycket ! Som idag till exempel, vi hade bad vilket innebär att man antingen måste simma 300 mil eller rädda livet på en docka. Jag valde det förstnämnda. Jag förstod egentligen inte uppgiften, det var någonting om att simma 30 längder eller 30 minuter. Kanske var meningen att vi skulle simma antingen 30 längder eller 30 minuter. Jag forstod faktiskt inte rikitigt. Men jag simmade iaf 30 längder på 30 minuter och därefter var jag närmare döden (det vill säga, jag såg ljuset). I ärlighetens namn, simmning är inte min starka sida. Bröstsim för mig innebär att mina armar flaxar i höjd med vattenytan medan mina ben sjunker en aning (troligtvis är det inte fullt så illa som du just nu föreställer dig), och min andning fungerar inte alls som den ska. Jag har en vag känsla av att det försvårar hela situationen. Vart jag vill komma med det här var att den här "nära döden upplevelsen", det vill säga den totala utmattningen, är någonting som jag faktiskt uppskattar.
Och nej, jag är ingen sportfåne, jag tycker bara om att plåga mig själv till det yttersta.

Och nu var det sportlov. Känns onekligen ganska skönt att lämna alla dammiga gamla skoluppgifter bakom sig och förhoppningsvis börja på något nytt, något fräschare! Ledigheten ska firas ikväll med att slappa. Slappa hårt !
jag råder er att göra samma sak, det är ni säkert värda.