Emily Dickinsons liv intresserar mig faktiskt inte alls

Skola, som vanligt. Imorse önskade jag mig feber, huvudvärk, mensvärk, annan värk, vad fan som helst! bara jag kunde få stanna hemma. Men när man önskar det som mest mår man som bäst. Såklart. Sjukligt trött räknas tydligen inte. Så jag klev upp ur min varma säng och satte ner fötterna på det kalla golvet (mot min vilja) och klädde på mig så mkt kläder att det till slut inte gick att urskilja några som helst former av min kropp. Ut med hunden, kände mig döende. Alldeles för många minus ( tror att det rörde sig om kring 15 sådana grader. Men när allt väl var gjort kändes det inte lika jobbigt längre, lite varmare under fötterna lite mer lust att äta frukost men fortfarande ingen större lust att gå till skolan.

Men nu sitter jag här iaf, gör något helt annat än jag borde. Om två veckor har vi redovisning om Emily Dickinson, vi har bestämt oss för att göra ett helfestligt bildspel. Eller ett bildspel bara, mindre helfestligt. Intresserar mig inte överdrivet mycket, fatiskt. Tids nog kanske jag iaf finner det mindre plågsamt. Inte nu. Tydligen blev hon bara 56 år, mer intressant. Dog folk av ålderdom då? Eller vad? Kanske borde kollas upp. Hmm...

Igår, oorganiserat, oenagerat men ändå helt okej. Det är bara en dag.
1st årkort på friskis och svettis
1st krukväxt
1st presentkort på IKEA
4st söta skålar
1st Håkan biljett
MONEYMONEYMONEY (=skorna jag gått och suktat över länge nog nu)

Leverpastej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0