körkortsefterbliven

Jag och mamma var ute och övningskörde lite idag. Det hela resulterade i en hel del panik, ilska och skrik. Mest skrik.

Jag ska vara helt ärlig, jag är troligtvis helt körkortsefterbliven. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som inte går, det innefattar ett väldigt stort område av krångligheter. Det går bara inte. Jag beundrar mammas tålamod, att hon inte bara kastar ut mig ur bilen och låter mig promenera hem i kylan, trots att jag skriker ( då menar jag verkligen skriker som i vrålar ungefär) att jag inte kan nånting och att det är en omöjlighet att jag någonsin ska kunna lära mig detta eftersom jag inte kan det efter så många gånger (det rör sig om ca 4-5 försök). I all min frustration biter jag dessutom tag i ratten ( ja, jag biter med mina tänder i den runda grejen som man styr med) för att förhindra eventuell totalt förstörelse av bilen, då jag kommit på att det nog trots allt är bilens fel och inte mitt eget. Jag avslutar sedan det hela med att bara vråla, ganska osammanhängande. Tro mig, jag är en syn för gudarna. Det är tur att mamma inte kan hantera varken youtube eller en filmkamera, annars hade det varit allmänt känt vid dethär laget och jag hade varit inlagd på ett stort sjukhus iförd en krama-mig-själv-tröja.

Mina läppar torkar ut i den här kylan, idomin är min bäste vän. Trots att detta vita sekret får mig att se mer död än levande ut. Dock fuktig. Superbt.

Ha en vansinnig natt !

Kommentarer
Postat av: Milla

haha kan faktiskt se framför mig hur frustrerad du är! Ungefär som när vi ska åka skridskor, fast snäppet värre I guess ;D! Men det ska nog gå braaaaa till slut ska du se, tåååålamod, man måste ha tåååålamod :)

2009-02-03 @ 23:02:29
URL: http://ecwn.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0