Didn't I know, and couldn't I see
Det är enklast att älska när man vet att man kommer att bli älskad tillbaka, eller när offret för ans kärlek inte kan försvara sig. På så sätt slipper man oroa sig för att bli sårad. Föräldrar är ju (oftast) en sådan källa till kärlek. Det spelar i de flesta fall ingen roll vad du gör, hur du ser ut eller vad du gjort så kommer de fortfarande att älska dig, för vad som än händer kan de aldrig göra din födsel ogjord, och du kommer alltid att vara deras barn. På ungefär samma sätt kan man älska ett djur. Ett djur kan inte försvara sig mot din kärlek, en häst eller hund kommer inte att säga "jag är ledsen, men jag har inte samma känslor för dig längre" eller "jag har träffat en annan". Och visst kan det hända att Busse kanske hatar mig, men han är iaf inte kapabel att säga någonting och inte speciellt bra på att visa det om nu fallet är så, och det gör mig faktiskt lycklig.
Men allt annat är ungefär skit och jag har ärligt talat ingen aning om jag är blind, eller om jag är paranoid. kanske båda delarna och det vore ju om möjligt ännu värre. Kan det vara värre än så.
ja, det kan det.
tjing
Kommentarer
Trackback