frauleinkohler

Jag vet inte om man kan säga att en begravning går bra. Men jag tror att jag tog det ganska bra. 

Så minns jag dig, som en person som aldrig gjort mig besviken. Och jag minns hur du ser på mig och håller om mig så lätt du kan. Dina händer är fulla av blommor, dina ögon är fulla av liv. 

jag hatar att inse mina begränsningar, varför kan man inte bara få drömma lite?  Lite lite.

Gårdagen blev den jobbigaste dagen jag haft på länge. 

För någon som anser att en bussresa på 40min känns som ett år kan en bussresa på 6 timmar jämföras med 40 år i helvetet! Egentligen vet jag inte om det är rättvist att göra en sådan jämförelse, men jag gör det iaf. Dessa bedårande säkerhetsbälten som någon lömsk jävel har utformat så att man inte kan röra stjärten så mycket som en cm från sätet hyser jag inte mycket kärlek över. Jag hoppas för guds skull att de någon gång räddar riktigt många liv så att jag kan känna att det faktiskt var nödvändigt att sitta fastspänd utan att kunna röra på sig i 6 timmar så att min rumpa kändes som en stor jävla gråsten. Medförde vissa svårigheter att gå när man väl kommit fram. Om jag eventuellt blev iaktagen av någon vill jag meddela följande : Jag är fullt kapabel att hålla tätt (överallt) och min gångstil hade ingenting med avföring att göra ! Mina höfter slutade fungera efter att ha stelnat till efter 60000 år på en buss.

Slut på dagens (nattens) meddelande.

Nu försvann den snoriga profilbilden, awesome

Mitt humör är vekligen ingenting att leka med. Speciellt inte när det inte går att ta bort profilbilden.
Igår blev jag väckt av en gräsklipparterrorist, och idag detta? Är det några högre makter som beslutat sig för att jävlas med mig? Det aset som är skyldig till allt djävulskap bör skicka in en skrifligt ursäkt omgående, helst ett brev med posten tack !

Annars då? Jag befinner mig i Norrland på riktigt, närmere bestämt skellefteå och hälsar på min vän andreas. Trevligt med lite omväxling ibland, men nu längtar jag faktiskt hem. Till min pålle, och allt det andra (joakim till exempel). Tur att det är "bara" 6 timmar med buss. Känns underbart. Svettas på en buss i 6 timmar. Nu är jag gnällig.

Uppdaterar er med en blondinbild ( JA! jag är blond).
Tjoflöjt

Det är enklast att älska när man vet att man kommer att bli älskad tillbaka, eller när offret för ans kärlek inte kan försvara sig. På så sätt slipper man oroa sig för att bli sårad. Föräldrar är ju (oftast) en sådan källa till kärlek. Det spelar i de flesta fall ingen roll vad du gör, hur du ser ut eller vad du gjort så kommer de fortfarande att älska dig, för vad som än händer kan de aldrig göra din födsel ogjord, och du kommer alltid att vara deras barn. På ungefär samma sätt kan man älska ett djur. Ett djur kan inte försvara sig mot din kärlek, en häst eller hund kommer inte att säga "jag är ledsen, men jag har inte samma känslor för dig längre" eller "jag har träffat en annan". Och visst kan det hända att Busse kanske hatar mig, men han är iaf inte kapabel att säga någonting och inte speciellt bra på att visa det om nu fallet är så, och det gör mig faktiskt lycklig.