om du försvinner till ett bättre liv, är hela min tillvaro förbi
Det finns så otroligt mycket man borde göra, så mycket man vill göra och uppleva. Kanske borde man unna sig själv att drömma lite mer, inte se sina begränsningar och våga hoppas på allt som känns så hopplöst.
Jag önskar att jag dög någonting till. Jag önskar att jag kunde hjälpa, eller att jag i alla fall kunde ge någon en gnutta hopp.
Det är en sak att själv tappa hoppet. Men att se någon man älskar så himla mycket tappa den lilla gnista som fanns kvar, det gör nog faktiskt ännu ondare.
Jag hoppas att du ska förstå, att du någon gång kan förlåta mig.
Man lär sig någonting varje dag. Även om det låter som någonting man bara säger, så är det faktiskt så. Då och då, oftare än man anar, lär man sig någonting om sig själv. Ibland handlar det om begränsningar och ibland handlar det om att se nya vägar och nya möjligheter, vilket ibland kan leda till begränsningar. Även om det ter sig rätt luddigt, så vet jag precis vad jag talar om.
Att vakna upp och inse att någon man tillbringat så mycket tid med, någon som funnits där i vått och torrt i ett och ett halvt år, aldrig svikit, bara funnits. Att inse att den inte riktigt räcker till, att du vill mer. Att ni vill olika. Det är så jag känner, och jag kan inte förmå mig att förlåta mig själv.
Jag måste lämna dig, fast det svider. Svider och gör så ont. För visst sviker jag dig, och du kommer aldrig förstå varför du inte dög.
Om du var densamma...
Egentligen borde jag kanske skriva det här någon annan stans, egentligen borde jag nog inte skriva det alls. Men det jag känner, den gnagande oro jag har i magen och saknaden, framförallt saknaden, har nu blivit alldeles för mycket. På något sätt måste jag få ut allt det här, och att vända sig till dig känns lönlöst då jag redan försökt, utan resultat. Jag tror inte att du kommer läsa det här, även om jag hoppas att du på något sätt ska komma över de här raderna. Men förhoppningsvis kommer det hjälpa mig, om än bara lite, att det är sagt.
När människor man älskar gör viktiga val i livet är man gärna delaktig, man vill vara med, stötta,hjälpa och framförallt påverka de beslut som tas för att framtiden ska bli så bra som möjligt. Jag kom fram till att det man egentligen är ute efter, är att så lite som möjligt ska förändras.Det är nog därför jag ser det här som en så stor grej, en jobbig period av mitt liv, det faktum att allt förändrats så mycket. Det faktum att du förändrats så mycket att jag inte längre känner igen dig.
När vi var små var du mitt största stöd, min förebild och ibland min enda riktiga kompis. Vi växte upp, precis som alla andra, och blev nästan vuxna. Din roll var densamma, och det har alltid funnits saker jag bara kunnat vända mig till dig om. Jag har alltid känt mig trygg med dig och kunnat lita på att du alltid ska finnas där för mig när jag behöver det, när det än är, vad det än är.
Hittills hade ingenting förändrat det.
Kärleken är blind, kärleken är döv och kärleken kan tydligen döda. Det är för mig obegripligt att du kunde låta kärleken förstöra det vi hade, att du kunde låta kärleken klippa det band vi hade? Hur kunde du? Hur fan kunde du ?
Mamma brukar alltid säga "alla kan inte älska alla här i världen", och det är så sant. Vissa människor kan man inte ens sjunka dig till att tycka om. Att förklara varför känns så överflödigt, när det för mig är så självklart. Men hade jag kunnat acceptera henne?
Ja, jag hade det. Jag hade kunnat acceptera henne, för din skull hade jag gjort det. För din skull hade jag kunnat göra nästan vad som helst, bara jag fick någonting tillbaka. Jag vill inte tigga och be om ditt stöd, våran kärlek som var så vilkorslös. Var var du när pappa blev sjuk, var fan var du då? Då när jag behövde dig som mest, dig och ingen annan. Jag behöver dig fortfaranade, för ingenting. Om du bara kunde se det jag ser varje dag, om du bara kunde känna det jag känner. Men du verkar inte vara intresserad av att veta, du verkar inte heller vara intresserad av att vara mitt stöd. Att påstå att vi (läs:jag) inte skulle stötta dig är befängt. Jag finns här för dig hela tiden, dag som natt, om du bara kunde ta emot det. Om du bara kunde visa att jag skulle få någonting tillbaka.
Jag skulle kunna acceptera henne, om du var densamma, då skulle jag det.
I ett förhållande delar man mycket. Tankar, idéer, ibland bostad, ibland barn eller djur, man delar en kärlek. En kärlek till varandra. Det betyder inte att man måste dela allt, det betyder inte att man behöver dela din kärlek till övriga nära och kära med sin kärlek. Man behöver inte dela allt. Jag vill inte bli delad, jag vill vara din och bara din. Jag vill att det jag säger stannar mellan oss. Jag vill att jag åter ska kunna lita på dig, jag vill att du ska finnas där. Jag önskar så att du ringde, bara någon dag i veckan. Bara för att höra hur jag mår, hur jag har det, hur allt går här hemma. Jag önskar att du hörde av dig för att du brydde dig om mig, och inte för att du ville ha något själv.
När slutade du älska din lillasyster?
Jag drömde om dig inatt. Jag drömde att du dog och att det var mitt fel. Vi hade bråkat och du vägrade förstå. När jag vaknade rann tårarna och jag kunde inte sluta gråta. Jag önskar att du var här. Eller att jag iaf kunde svälja stoltheten och ringa dig för att se så du verkligen levde. Hade det inte varit som det är hade jag gjort det.
Storebror, jag älskar dig.
Egentligen borde jag kanske skriva det här någon annan stans, egentligen borde jag nog inte skriva det alls. Men det jag känner, den gnagande oro jag har i magen och saknaden, framförallt saknaden, har nu blivit alldeles för mycket. På något sätt måste jag få ut allt det här, och att vända sig till dig känns lönlöst då jag redan försökt, utan resultat. Jag tror inte att du kommer läsa det här, även om jag hoppas att du på något sätt ska komma över de här raderna. Men förhoppningsvis kommer det hjälpa mig, om än bara lite, att det är sagt.
När människor man älskar gör viktiga val i livet är man gärna delaktig, man vill vara med, stötta,hjälpa och framförallt påverka de beslut som tas för att framtiden ska bli så bra som möjligt. Jag kom fram till att det man egentligen är ute efter, är att så lite som möjligt ska förändras.Det är nog därför jag ser det här som en så stor grej, en jobbig period av mitt liv, det faktum att allt förändrats så mycket. Det faktum att du förändrats så mycket att jag inte längre känner igen dig.
När vi var små var du mitt största stöd, min förebild och ibland min enda riktiga kompis. Vi växte upp, precis som alla andra, och blev nästan vuxna. Din roll var densamma, och det har alltid funnits saker jag bara kunnat vända mig till dig om. Jag har alltid känt mig trygg med dig och kunnat lita på att du alltid ska finnas där för mig när jag behöver det, när det än är, vad det än är.
Hittills hade ingenting förändrat det.
Kärleken är blind, kärleken är döv och kärleken kan tydligen döda. Det är för mig obegripligt att du kunde låta kärleken förstöra det vi hade, att du kunde låta kärleken klippa det band vi hade? Hur kunde du? Hur fan kunde du ?
Mamma brukar alltid säga "alla kan inte älska alla här i världen", och det är så sant. Vissa människor kan man inte ens sjunka dig till att tycka om. Att förklara varför känns så överflödigt, när det för mig är så självklart. Men hade jag kunnat acceptera henne?
Ja, jag hade det. Jag hade kunnat acceptera henne, för din skull hade jag gjort det. För din skull hade jag kunnat göra nästan vad som helst, bara jag fick någonting tillbaka. Jag vill inte tigga och be om ditt stöd, våran kärlek som var så vilkorslös. Var var du när pappa blev sjuk, var fan var du då? Då när jag behövde dig som mest, dig och ingen annan. Jag behöver dig fortfaranade, för ingenting är över. Om du bara kunde se det jag ser varje dag, om du bara kunde känna det jag känner. Men du verkar inte vara intresserad av att veta, du verkar inte heller vara intresserad av att vara mitt stöd. Att påstå att vi (läs:jag) inte skulle stötta dig är befängt. Jag finns här för dig hela tiden, dag som natt, om du bara kunde ta emot det. Om du bara kunde visa att jag skulle få någonting tillbaka.
Jag skulle kunna acceptera henne, om du var densamma, då skulle jag det.
I ett förhållande delar man mycket. Tankar, idéer, ibland bostad, ibland barn eller djur, man delar en kärlek. En kärlek till varandra. Det betyder inte att man måste dela allt, det betyder inte att man behöver dela din kärlek till övriga nära och kära med sin kärlek. Man behöver inte dela allt. Jag vill inte bli delad, jag vill vara din och bara din. Jag vill att det jag säger stannar mellan oss. Jag vill att jag åter ska kunna lita på dig, jag vill att du ska finnas där. Jag önskar så att du ringde, bara någon dag i veckan. Bara för att höra hur jag mår, hur jag har det, hur allt går här hemma. Jag önskar att du hörde av dig för att du brydde dig om mig, och inte för att du ville ha något själv.
När slutade du älska din lillasyster?
Jag drömde om dig inatt. Jag drömde att du dog och att det var mitt fel. Vi hade bråkat och du vägrade förstå. När jag vaknade rann tårarna och jag kunde inte sluta gråta. Jag önskar att du var här. Eller att jag iaf kunde svälja stoltheten och ringa dig för att se så du verkligen levde. Hade det inte varit som det är hade jag gjort det.
Storebror, jag älskar dig.
vi bara hoppades men fick se vad som hände
Det är nästan tragiskt att Daim är så jävla gott, det sabbar min plan. Jag som skulle bli smal. Jag, som till och med betalat ett nytt årskort på fläskis och svettis, kan inte hålla fingrarna i styr från daim-påsen.
Just nu väntar jag på att mamma och pappa (taxi) ska komma och hämta mig så att jag får spana lite på equeen om dom har nått kul som man kan tröstshoppa för noll kronor. Sen bär det av till granngården för att inhandla miner till djuret, då blir han säkert glad.
Till något smått komiskt (och tragiskt), jag har tappat bort mina glasögon. Jag är expert på att lägga dom på udda ställen, men just nu minns jag inte vilket udda ställe jag lagt dom på. Så tills vidare får jag använda mina svarta som större delen av min bekantskaps krets inte sett, iaf inte på väldigt lång tid. Detta beror på att de får mina ögon att se pyttesmå och skeva ut.
Ja, hej!
åt helvete med himlen
Här händer det inte mycket. Jag tror att det beror framförallt på att det inte funnits så mycket att skriva om. Det gör det inte nu heller, men min tvångstankar tvingar mig att skriva. Party.
Söndag är en dag fylld av ångest. Snart skola igen, massa saker man skulle behöva göra, men som man trots allt inte gör. En del roliga saker väntar faktiskt i veckan, så jag ska inte bara klaga! I morgon ska Emilie klippa och göra lite slingor i mitt för tillfället ganska tråkiga hår. Det blir nog bra.
Till den stora frågan, ska man betala för träningskort igen, eller ska man köra på fet och blek i år?
Svar uppskattas.
PISSOPUSS
So you think you can stone me and spit in my eye
Jobbade natten till idag. Lönehelg, Maskinen på stadshuset, sju bussar...smaka på den kombinationen. Men det flöt på helt okej, när man har nånting att göra hela tiden så går tiden fort och ca 8 timmar gick ganska fort ändå. Åkte till matfors och släppte ut grabbarna grus i hagen vilket dom verkade väldigt nöjda med. Passade på att mocka också när jag ändå var där. Tre timmars sömn senare sitter jag här. Ska fika lite och sen blir det stallet igen, fast MRF den här gången. Ska rida Diddibusan. Ska jag vara helt ärlig hade jag hellre legat hemma och dött hela dagen, men vad gör man inte för att hjälpa till. Årsmöte ikväll dessutom, det är en gåta för mig hur jag ska lyckas hålla mig vaken.
Önska mig lycka till och ha en bra dag !
på återseende.
lite nytt
Mixiluren busar i snön
Now we go steady to the pictures, I always get chocolate stains on my pants
jag försökte länge stå emot frestelsen men blev tillslut tvungen att ge vika för mitt saftmissbruk. Svartvinbärssaft är grejen, popcorn förhöjer dessutom smakupplevelsen. Min lördagsnatt. fick sluta tidigare på jobbet, det var rätt dött. Nu sitter jag hema hos mattias och...jaa, som sagt, trycker i mig popcorn och saft innan jag intar min plats på soffan för lite sömn innan morgondagens viktiga årsmöte med Ungdomssektionen.
Idag fick jag en trippeltång av mamma, så nu ser jag ut som...ja, jag vet faktiskt inte hur jag ska beskriva det. Alldeles vågig? Jag ser väldigt snäll ut, ovanligt snäll. imponerande vad lite vågor kan göra.
Nej, nu blir det soffan. Ser fram emot att vakna med nackspärr om några timmar.
Idag fick jag en trippeltång av mamma, så nu ser jag ut som...ja, jag vet faktiskt inte hur jag ska beskriva det. Alldeles vågig? Jag ser väldigt snäll ut, ovanligt snäll. imponerande vad lite vågor kan göra.
Nej, nu blir det soffan. Ser fram emot att vakna med nackspärr om några timmar.
så minns jag dig, som en person som alltid gjort mig besviken
Jag hatar listor, faktiskt. Jag tycker det är jävligt lame. Men idag är det MIN dag och jag gör PRECIS som jag vill.
Så, dagens lista: Saker jag hatar
- Folk som ljuger dåligt. Det är inget större fel på lögner, när dom är små,snygga och diskreta. Lite trovärdiga. Man kan ljuga snyggt. Vissa människor ljuger för att de måste och vissa gör det för att dom är för fega för att säga sanningen. Det är det sistnämnda jag hatar.
- Att prata med röstbrevlådan, speciellt när man redan känner sig övergiven.
Okej, jag kom faktiskt inte på nått mer.
How many days will it take for you to understand?
Just nu vet jag ingenting om någonting. Jag är bara trött och less och snart 19 år. Och i morgon blir jag av med min monster utväxt på ca en decimeter. Det ska bli skönt, då känner jag mig lite mindre skabbig. Annars flyter ingenting på alls, precis som vanligt.
Den är tre på morgon och jag ligger i sängen
Snart går solen upp men jag orkar inte längre
Jag har jobbat hårt sett dagar bli nätter
Jag kommer ingenstans och ingenting blir bättre
Once a failure, always a retard
Jag är inte flitigast på planeten när det gäller uppdatering. Beror mestadels på att saker jag skulle vilja skriva om, som betyder mycket för mig, är saker jag inte kan skriva om. Inte än. Kanske aldrig, men iaf inte än. Det är det för viktigt för.
Dagen har tillbringats i stallet i vanlig ordning, Busse blev skodd, jag åt pizza. Pengarna försvinner åt alla håll.
Det här kändes krystat, jag skriver igen när jag hittar något att verkligen klaga på.
If you don´t feel the way I do it don´t matter cause, I´ll never know how you feel
och fast vi båda vill, mer än någonting annat, så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan
Jag förstår mig inte på människor, i allmänhet sådär. Hur man kan påstå sig vara någons vän och sedan svika, såra och dessutom inte kunna stå för det man gjort. Vad har man för rätt att behandla folk så?
Vissa människor kommer man alltid att hålla bakom ryggen, vissa band går inte att klippa. Då spelar det ingen roll vad personen i fråga gör och vad den måste stå till svars för. Vissa människor kan man inte svika, och det gör ont att se någon man håller så nära må såhär.
Stanna där du är, det är bättre så.
Jag hade nästan glömt vad jag kände
Och snart har man glömt vem man är
Jag kan inte hjälpa att jag tar åt mig och bryr mig så mycket om människor som man egentligen bara borde dela ut den där käftsmällen till, den där käftsmällen som man gått och hållt på så länge. Jag tror inte på bättring, och jag fick det verkligen bevisat för mig att det inte existerar. Somliga föds onda, och du är en av dom.
Du är verkligen ond, ond rakt igenom.
du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Melissa Horn - Hanna
The ending don´t seem right
du har ingen anledning att bete dig såhär och jag har ingen anledning att ta åt mig (men det gör jag ändå) och det finns ingen mening för mig att prata med dig längre, inte när du beter dig som du gör. Och jag vet att du läser, och eftersom du inte kan prata med mig på ett normalt sätt så finner jag ingen annan väg faktiskt. Nu skiter jag i dig, jag skiter i vad du ska tycka, jag skiter i vad du tänker. Man kan inte kalla någon saker utan att ha en motivering, speciellt inte något sånt. Speciellt inte när man delat så mycket. Jävligt omoget ! jag antar att det är lika omoget av mig att skriva det här, men du kan se det som sitt straff. För ja, jag tycker verkligen att du beter dig som en idiot.
Ha ett fortsatt bra liv, hej !
Loving you makes life worth living
jag är extremt trött. hoppas att det bara är tillfälligt. Jag orkar inte vara trött. hej
utan din luft i mina lungor
En trevlig julafton, trots allt. Min första jul med Busse. Vi skrittade ut barbacka i snön och hade jättemysigt, självklart var han tvungen att busa lite. Skönt,då vet jag att allt är som det ska.
Som vanligt äter man alldeles för mycket. Blev en kort nattpromenad, dels för att promenera bort lite julmat och dels för att bli lite trött så att jag ska kunna sova, vilket är någonting jag tänker ägna mig åt nu.
Jag vet att du sover, känner värmen från din hud. Bara lukten gör mig svag, men jag vågar inte väcka dig nu. Jag skulle ge dig allting du pekar på, men bara när du inte hör vågar jag säga så
Real love, I'll give it
You're gone Come back Stay gone Stay clean I need you to need me
Just nu är det mesta upp o ner. jag är glad att året snart är över. nytt år, nya möjligheter. Jag hoppas att det är så.
det är viktigt vilka kort jag spelar, även om jag bara vill va med dig nu
Jag undrar om det är vinterångest kanske. Och jag längtar efter att se lite vitt på marken, det skulle göra det lättare att öppna ögonen på morgonen.
Vissa dagar när jag vaknar måste jag tänka en gång extra, leta en anledning att orka kliva ur sängen. Ska jag göra det ska det vara för någon annans skull, jag är så trött på min egen. Vänt på dygnet har jag gjort också, det gör mig galen. Det är fel.
Jag blir galen på dig och du är verkligen en idiot som tror att jag är en idiot för så dum är jag inte. Det klart jag fattar.
Du är värd mer än mängden i morgonrusningen
jag är riktigt dålig på att höra av mig, men du vännen, du slår verkligen alla rekord. Och fast jag vet att jag inte borde ta det så personligt (för du säger att du är sån, men jag tror dig inte) så tar jag det personligt. Som en käftsmäll i ansiktet. Är jag värd det kanske? I vilket fall så ska jag försöka att inte bry mig. Vill du inte ha någonting med mig att göra så tänker inte jag vara den som tvingar dig. Kan du se hur fri du är?
