dying to say this to you

Idag har jag, trots min rädsla för sprutor, vaccinerat mig mot grissjukan. Det blev ungefär lika illa som befarat, minus allt blod och långa feta nålar. Och inget kräks, riktigt. Jag var dock sjukt rädd. Skolsköterskan fick hålla mig i handen (stackarn, ingen dålig handsvett där inte) och när det väl var klart höll jag på att svimma. Mådde riktigt illa, blev fruktansvärt yr och kallsvettades som en tvättbjörn. Fick dricka vatten och fick pannan baddad. Kändes ironiskt och rysligt party.  Men nog gick det alltid! Jag är dock oerhört besviken eftersom jag inte fick nått ballt klistermärke eller nått för att jag var så duktig. Skolhälsovården idag är ett skämt.

Tänk va kul jag hade kunnat ha nu med ett klistermärke.


jag måste bara få berätta om mitt projekt

Kände faktiskt att jag varit alldeles för deppig ocg tråkig, så jag var tvungen att fokusera på någonting roligt. Nästa vecka börjar min praktik, där jag valt att jobba med ett eget projekt. Jag ska tillbringa några veckor på Höghammarskolan i Bollnäs, där min kära faster arbetar. Höghammarskolan är en gymnasiesärskola. Jag har valt att fokusera lite extra på deras teater undervisning. Jag hoppas att det blir lika lyckat som både jag och Birgit hoppas på. Känns verkligen kul att få lite tid med Birgit också, ca 18 mil mellan oss gör ju inte att man träffas alltför ofta, och jag hon är någon jag verkligen trivs med! Åh, det ska bli så himla roligt

En laptop vore ju dock inte helt fel att ta med sig ner. Om någon känner sig manad tänker jag inte tacka nej till en "liten" present.

kan man sjukanmäla sig hela veckan på en gång?

och nej, jag är inte sjuk (på riktigt). Jag är väldigt, väldigt less.




jessica är en godhjärtad människa.

ge mig en kram och säg att jag gjort något någon gång som är bra

Jag älskar den där stunden på dagen när jag kommer till stallet och går ut till Busse i hagen, också vänder han sig mot mig och kommer och möter mig, lägger mulen på axeln och försöker komma åt mitt öra och andas så att mina glasögon immar igen. Det är då jag vet hur mycket jag älskar honom och hur glad han gör mig. Det är då jag känner att ingenting annat spelar någon roll, för det är ju det här jag lever för. Det är ju det som får mig att kliva upp på morgonen. Och just då kan jag inte förstå varför jag gör saker som inte är jag, sånt jag vet att jag kommer att må dåligt över sen just för att jag inte är sån. Fast det är väl också en del av mig. Jag vet inte.


magiskt men tragiskt

dagen började med en sjukt pigg(!) maria. Har faktiskt ingen som helst aning om var all energi kom ifrån. Som all annan lycka blev också denna kortvarig. Efter att ha varit vaken någon timme var jag tragiskt nog helt död. Har delvis gått på autopilot större delen av dagen. Blev en promenad till stan i hopp om att vakna, ett misslyckat försök. Petatde i mig lite mat och for till stallet och min lilla björn. Han har börjat bli alldeles lurvig på halsen, sjukt sött! Däremot lyckas han få lera ÖVERALLT! Benen är i stort sett täckta med lera, svansen liknar...bajs? och manen är inte värd att kalla man. Huvudet är 9 gånger av tio täckt med lera och jag är jävligt nyfiken på hur han bär sig åt när han får lera i ögonen? Akrobatiska konster? står han på huvudet kanske?

Jag klädde på mig för ca 20 minusgrader, täckjacka och täckbyxor. Såg ut som en riktig tjockis men lyckades frysa iaf. Bra gjort. Skrittade ut med Ellinor och Mix, mysigt! Jag somnade dock nästan flera gånger. Barbacka (varmt och skönt) och en supersnäll häst som gör att man slappnar av och...jaa...vaggas till sömns. Ikväll kommer jag troligtvis inte ha några större problem att somna. jag skulle ha passat på o sovit i morse.

Jag vet precis vad jag behöver.

Gnatt


ibland vill jag bara kräkas

jag är värdelös på att uppdatera, men antalet läsare ligger väl på typ 3 pers, så va fan bloggar man för egentligen? Känns hårt att konstatera det här faktiskt. Känns lite som att spotta på sig själv.Jag skulle ju kunna låtsas att folk faktiskt läser, men jag föredrar att vara ärlig. Varje läsare är unik.

Spenderade större delen av dagen med Ellinor, antar jag. Långpromenad med djuret (min krokodil sigge) och sen bussen till matfors, pizza och slöa vid datorn på sängen. Kände mig fet. Joakim von anka skickade sms och bad mig komma och fota hans ärr när jag var klar med allt mitt viktiga. Eftersom jag är en upptagen kvinna dröjde det några timmar innan jag kunde komma dit och konstatera att det inte gick. Sen fick jag en macka, en tröja och en Ipod-sladd och åkte hem. Det var den dagen.

Nu är jag sjukt te-sugen. Ska göra någonting åt detta besynnerliga begär. på återseende

KM, sömn och jobb

Ställde klockan på 8 igår kväll och vaknade helt själv 07.55, ganska imponerad faktiskt. Hade tänk ta 09.15 bussen till matfors, men till min fasa går det ingen buss 09.15. Liten miss där. Men jag antar att 10.15 får duga. Har man inget körkort får man inte vara så kräsen. Idag är det förövrigt KM, hoppning idag tror jag (?), dressyr i morgon. Men jag kan ju förståss ha helt fel. När jag är klar med det ska jag väl försöka sova någon timme, sen blir det jobb inatt, 00-04. Fyra timmar mitt i natten kan ju låta lite tokigt, men det gör mig ingenting faktiskt. 4 timmar går fort. Sen blir det hem och sova en massa!

Var och tränade igår med Klara, spinning. Sjukt jobbigt, sjukt svettigt och oerhört skönt efteråt. Kvällen blev sedan inte riktigt som jag hoppats men jag ska väl inte klaga. Det kommer fler helger. I morgon blir det träning igen med Carro och Klara. Känns faktiskt riktigt skönt att vi börjar komma igång igen på riktigt. Jag har faktiskt gått upp en hel del i vikt, men jag avslöjar inga siffror!

Nu ska jag klä på mig och göra lite nytta. Ha det bra !
Tjingeling

likblek, less och omotiverad

Jag klev upp i morse, fast jag egentligen inte hade någon större lust att kasta benen över sängkanten. Vaknade med en oförtjänt huvudvärk och inledde dagen med att proppa kroppen full med alvedon vilket inte kändes som världens bästa start på dagen. Tog med mig sigge ut på morgonpomenad i skogen, dum idé! Det var blött, blött, blött! Överallt! Någon hade byggt en bäck på min stig och jag blev blöt om fötterna. Sigge brydde sig mindre och traskade lyckligt genom alla vattenpölar. Jag som tjatat hela hösten om hur mycket jag verkligen älskar den årstiden, börjar smått ändra min åsikt lite.

När jag kom hem petade jag i mig lite frukos och tig ett bad, satte mig vid datorn och fastnade där. Som det brukar bli, med andra ord. Sen gick jag förbi spegeln, dagens största misstag! Ursäkta språket, men FY SATAN va blek jag är! jag ser allvarligt sjuk ut, nu pratar jag inte förkyld utan typ annan dödlig sjukdom. Känner mig dock rätt frisk så jag hoppas väl att jag inte bär på något dödligt virus eller något i den stilen. Om ni tänker er Twilight, och sen tänker ni er Edward också tänker ni ännu lite vitare. Det är jag, just denna dag. Fast jag känner mig inte fullt lika attraktiv i denna likblekhet.

det är höst. jag är blek. jag är otroligt omotiverad. Puss!

skänk en slant till behövande

jag är i behov av pengar. Väldigt mycket utgifter just nu. Födelsedagar, vaccinationer och annat som kostar pengar. Hästmat. Jag vet inte allt. Är dessutom i behov av en ny dator. Det här GÅR helt enkelt inte längre. Fruktansvärt less och irriterad.


Idag skulle jag vara duktig och tvätta undan lite, något som är svårt när man har europas absolut segaste tvättmaskin. En snabbtvätt (ja ni hörde rätt, SNABB) har nu tagit ca 2,5 timmar. Så, det blir nog inte så många. Tyvärr.


Har träningsvärk överallt sen igår, vaderna, låren, magen...you name it och jag har ont där! Tog en ganska lång promenad med sigge i morse. Kände mig rätt duktig faktiskt. Nu ska jag nog faktiskt satsa på att gå ner några kilo. Det lär bli oerhört skoj att se om jag kommer fram till något resultat! Önska mig lycka till!

Nu ska jag ta med mig kameran ut på en liten promenad. puss o pill

svett kan lätt förväxlas med tårar

Jag kan ju inleda med att summera helgen som faktiskt varit fylld med Carro, gillas mycket !

I fredags tvingade jag mina föräldrar att skjutsa mig till Bergsåker (jag orkade inte gå) för att kolla på Carro när hon red monté på Sorken. Sorken var ju inte på sitt...livligaste (?) humör och sprang inte riktigt lika fort som Carro hade tänkt att han skulle springa och noterade inte hennes upprepade försök att påverka honom. Men han är söt, Sorken.

    Vi kom på idén att dra ut på lördag, försökte tvinga med oss lite folk men lyckades bara övertala Anna. Bra så långt iaf. Kvällen blev inte speciellt lyckad, ganska tråkig i när allt kommer omkring. Men trevligt sällskap iaf.

   Idag har jag haft barnridning och skrittat ut på Busse med Maja och Ellinor. Trevligt! Tydligen är det styrelsemöte, något jag missat och inte hinner med idag. Så det blir träning ikväll ist med Klara och (hör och häpna) Carro. Det var alldeles för längesen sist. Men jag ska ta tag i detdär nu, har jag tänkt. Ska sätta upp lite mål tror jag, för jag har blivit rätt degig på sistone.

 

 

Nu blir det till att fixa fram en vattenflaska, sen bär det av! Puss o kram


Don't waste your time

Det är knepigt när det egentligen har hänt en del, men ingenting man känner att man vill berätta om. Ingenting som har någon mening.



Jag klippte mig i måndags, och färgade håret. Fortfrarnde blond, lite annan nyans bara. Något finare faktiskt. Jag gillar det. Lite rakare den här gången också, det gillas också!



Var till Busse idag och skrittade ut en sväng barbacka, vi kände nog för en lugn tur båda två, fast han skrittar ganska fort min lilla kille! Det är så himla roligt att se att det går framåt för honom, min lilla prins. När jag tänker tillbaka på den första veckan vi hade är det svårt att tro att det skulle gå att rida barbacka med tyglarnma hängandes på mitt lilla yrväder. Han som stog med svansen spikrakt ut i luften och närborrar stora som tefat första gången han såg staketet till ridbanan. Nu är det faktiskt svårt att tro att han är bara 4 år, många gånger. Förra veckan fick han prova på att gå över bommar och slutligen skutta över ett litet kryss, något som uppskattades! Hans tappra försök gör mig så lycklig.



I morgon är det fredag. Sedan väntar två lediga dagar, känns ju helt ok! Jag fick så mycket tid över när jag efter två år blev singel igen. Men jag gillar inte ordet. Singel. Låter så 30+. Jag är ingenting bara. Jag har ingen pojkvän längre. Nu var det sagt
  










Allt påminner mig om dig, överallt


även om jag är lyckligare nu längtar jag alltid tillbaka ändå

Igår var jag på bio med Klara, det blev gårdagens dejt. Bästa jag någonsin haft, alltid. Som vanligt. Ingen slår henne.

Vi såg Flickan. Jag ska inte ljuga och säga att jag är speciellt imponerad. Somnade tre gånger, fick sånna där ryck. Sånna man får när man precis håller på att somna. Varför blir det så? Jag är väldigt nyfiken på att veta det, för det är oerhört skrämmande.

Idag blir det stallet under dagen, som vanligt. Ska rida både mitt troll (Busse) och Courage som jag rider tillomed onsdag då Annika är utomlands. Vet inte vad kvällen kommer att bjuda på, hoppas på någonting spännande. Borde egentligen utnyttja min ledighet bättre antar jag, men jag blev gammal när jag föddes och har aldrig funiit någon tid att vara riktigt ung och oansvarig. Det kommer väl ett bakslag snart kanske, man vet aldrig. Det kanske slår runt, och jag blir helt galen. Eller så fortsätter mitt liv att rulla på lite långsamt. Jag kanske ska börja sticka en halsduk iaf, det börjar ju bli lite kyligt ute.


första veckan på sista året, ta mig i kragen

Det kan vara en idé att sluta ta allt oseriöst och ta sig i kragen. Trots allt (det kanske kommer som en nyhet för er) så är jag ju ingen idiot, jag är ju faktiskt medelsmart. Ja, jag sa medelsmart. Vill ju inte skryta (men jag är sjukt smart). Skulle jag anstränga mig mer så skulle jag faktiskt kunna klättra över betyget G i de flesta ämnen. Om jag anstränger mig lite. Jag har faktiskt tagit första steget! Idag köpte jag två block på Åhléns, två fina block. Ett med träd och ett med annat tjaffs (kan tänka mig att motivet föreställer böcker men jag minns inte riktigt) som jag ska skriva hade jag tänkt. Ett för samhälle och ett för svenska. Schemat är ganska ljuvligt om jag ska vara ärligt, känns inte speciellt jobbigt alls faktiskt. Iaf inte den här terminen. Det blir najs.

Nu ska jag byta kläder och ta en promenad, kanske.


jag vet inte vad jag ska säga

eller skriva heller för den delen. 

Snart börjar skolan igen, och ingenting kommer någonsin bli som förut.

sagan om torsdagen den 30/7

Jag vet inte om man kan säga att en begravning går bra. Men jag tror att jag tog det ganska bra. 

Idag har jag ganska fullt upp, ska försöka eventuellt hinna rida Busse innan Hovis Åkis kommer och skor min prupphäst och Mix. Så ser min dag ut. Jag hoppas att jag ska lyckas hinna göra någonting kul kanske, men om allt går som det brukar för mig så lär jag inte hinna med speciellt mycket.



Nu är det längesen jag var där, på den där klubben alla snackar om. Jag har stannat hemma ända sen du drog, utan dig rasar min värld ihop. Det är längesen jag var full, jag har hållit mig vit för mina vänners skull. Glada nätter slutade jämt med att jag sårade och sa saker som blev helt fel.
[ingenting]-bergochdalbanan
vackert

snälla ring mig, när allt du vet och trodde på har rasat samman

Så minns jag dig, som en person som aldrig gjort mig besviken. Och jag minns hur du ser på mig och håller om mig så lätt du kan. Dina händer är fulla av blommor, dina ögon är fulla av liv. 
Jag läser ditt brev. Du skriver att du blivit så trött, kanske inte orkar mer. Så jag ringer dig, du säger att du känner dig tom. Älskling kan du inte se? Dina händer är fulla av blommor, dina ögon är fulla av liv.
Snälla ring mig, när allt du vet och trodde på har rasat samman. 
Snälla ring mig, kom ta min hand, lägg dig på mig, så lätt du kan . Dina händer är fulla av blommor, dina ögon är fulla av liv. dina läppar är fyllda av sånger, dina dagar är fyllda av tid 


jättefin duett.



Idag har jag varit hos Busse och ridit barbacka, han gick faktiskt jättefint. Han gör mig lycklig och lämnar en bra känsla i magen. Sedan var jag till stan med Joakim och inhandlade svarta kläder tills i morgon. Det blev en svart kjol och en svart blus till det. Rätt gulligt faktiskt.  Jag har aldrig haft några större problem att inhandla svarta kläder, hur jag än bär mig åt landar det nästan alltid på svart iaf. Men det kändes konstigt att handla en färg av ett speciellt syfte.

Just för tillfället färgar jag joakims hår i en mörkare nyans, han blir troligtvis snygg


jajaja

I adore you

jag hatar att inse mina begränsningar, varför kan man inte bara få drömma lite?  Lite lite.



alla vägar har sitt slut

Gårdagen blev den jobbigaste dagen jag haft på länge. 

I lördags åkte min gammelmormor med ambulans till sjukhuset strax efter att hon ätit middag hemma i sin lägenhet. Hon hade fruktansvärt ont i magen och blev inlagd på en avdelning senare på kvällen. Under söndagen förklarade läkarna att de inte kunde ta reda på vad som var fel utan att operera henne, en operation som skulle ta ca 5 timmar, någonting som Berta inte skulle klara av. De enda de kunde göra var att ge henne morfin för smärtan.

Under eftermiddagen åkte vi dit för att hälsa på. Det gör ont att se någon man tycker om så mycket ha så ont, och jag led verkligen av att se henne så. 

Efter att ha jobbat hela dagen under måndagen smsade jag mamma och frågade om de hade möjlighet att hämta mig och frågade också hur det var med Berta. Det tog några sekunder, mamma ringde och förklarade lugnt att de var på väg till stan för att hämta mig. Sedan berättar hon att Berta somnade vid tre tiden under eftermiddagen, sen vaknade hon inte mer. Mamma kom in i rummet just när hon somnade.

Jag vet att man ska vara glad för hennes skull, nu slipper hon ha ont. Men det är så svårt att acceptera att någon som funnits där hela livet plötsligt inte finns där längre. Det låter så avlägset när jag säger att det är min gammelmormor, men hon var inte avlägsen. Av olika anledningar har hon varit mer närvarande än min mormor. Det jag uppskattade mest var nog hennes ärlighet, hennes sätt att se på saker. 

På onsdag nästa vecka kommer jag att uppleva en begravning för första gången i mitt liv.



sagan om mitt lidande

För någon som anser att en bussresa på 40min känns som ett år kan en bussresa på 6 timmar jämföras med 40 år i helvetet! Egentligen vet jag inte om det är rättvist att göra en sådan jämförelse, men jag gör det iaf. Dessa bedårande säkerhetsbälten som någon lömsk jävel har utformat så att man inte kan röra stjärten så mycket som en cm från sätet hyser jag inte mycket kärlek över. Jag hoppas för guds skull att de någon gång räddar riktigt många liv så att jag kan känna att det faktiskt var nödvändigt att sitta fastspänd utan att kunna röra på sig i 6 timmar så att min rumpa kändes som en stor jävla gråsten. Medförde vissa svårigheter att gå när man väl kommit fram. Om jag eventuellt blev iaktagen av någon vill jag meddela följande : Jag är fullt kapabel att hålla tätt (överallt) och min gångstil hade ingenting med avföring att göra ! Mina höfter slutade fungera efter att ha stelnat till efter 60000 år på en buss.

Slut på dagens (nattens) meddelande.

Nu försvann den snoriga profilbilden, awesome

VARFÖR KAN INGENTING FUNGERA SOM DET SKA?!

Mitt humör är vekligen ingenting att leka med. Speciellt inte när det inte går att ta bort profilbilden.
Igår blev jag väckt av en gräsklipparterrorist, och idag detta? Är det några högre makter som beslutat sig för att jävlas med mig? Det aset som är skyldig till allt djävulskap bör skicka in en skrifligt ursäkt omgående, helst ett brev med posten tack !

Annars då? Jag befinner mig i Norrland på riktigt, närmere bestämt skellefteå och hälsar på min vän andreas. Trevligt med lite omväxling ibland, men nu längtar jag faktiskt hem. Till min pålle, och allt det andra (joakim till exempel). Tur att det är "bara" 6 timmar med buss. Känns underbart. Svettas på en buss i 6 timmar. Nu är jag gnällig.

Uppdaterar er med en blondinbild ( JA! jag är blond).
Tjoflöjt


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0